~*Kvällsångest

Det är tyst precis överallt. Utom i mitt huvud, där är kriget i full gång. Orkar inte ! Försöker att inte tänka så överdrivet mycket, det går inte superbra kan jag ju säga... Någonting håller på att äta upp mig inifrån, jäääävligt långsamt. Önskar det kunde vara tyst någon gång. 

Fan vad jag saknar hur det var innan. Innan jag började få känslor, de som enbart är ivägen. Innan jag erkände det för dig, eller ens för mig själv. Men självklart måste jag vara så otroligt korkad och falla för helt fel människa vid fel tid och fel plats. Bara skjut mig already eller något. Varför måste allting vara så komplicerat ?~ Varför inte bara "Hej, jag gillar dig. Väldigt mycket. Väldigt väldigt mycket. Jag råkar älska dig." "Åh, kom hit !" Nejmen. Usch vad jag kollar alldeles för mycket på sådana där romantiska jävla filmer. 

Jag saknar när vi var ensamma vakna. Vi låg på varsin sida utav soffan med massa kuddar och täcken och såg på Romeo & Juliet hemma hos mig. Hand i hand, dina fingrar sammanflätade med mina. Så självklara, så... Rätt. I alla fall för mig. Åh snälla någon vrid tillbaka tiden. Jag var lycklig då, mer än lycklig. Sista kvällen innan du åkte. En puss på kinden var det som var meningen. Det var så långt jag kunde sträcka mig. Det gick snett. Din mun så nära min, jag blir lite smått galen. 

Kan inte alla som skriker i mitt huvud hålla käften ?! 

Jag duger helt enkelt inte. Jag är inte tjejen man går ut med, har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli. Men en sak är jag helt säker på... Jag älskar dig, och för varje dag som går blir det värre och värre för mig. Jag vill ha kvar dig i mitt liv för alltid. Men om det redan nu är såhär svårt att vara din vän vill jag inte ens tänka på hur det kommer vara om ett tag. 

Just shut up and kiss me already.....